Fastlagssöndagen 2007

Fastlagssöndagen - Kärlekens väg
Valentine day och Fatlagssöndagen
I onsdags hade man chansen att fira Den helige Valentin - eller Valentine day om man inte vill verka fromsint. Var det någon av er som gjorde det?
Det ser ut som en tanke att den dagen, som nu sedan några år också i Serige fylls med röda geléhallon och Happy Valentine kort, firas så nära fastlagssöndagen. Båda handlar om kärlekens kraft och makt, och på båda kan man smacka i sig godsaker utan dåligt samvete - för idag börjar fastlagen, de tre dagarna före fastan då man förbereder sig genom att festa grundligt - karneval heter det i vissa traditioner. Det där med godsaker var ett litet stickspår.
Valentin och romantiken?
På Sankt Valentins dag vadar man i rött staniolpapper och gulliga kort från Hallark. Helgonet själv har kommit i skymundan. Det är lite orättvist mot Valentin. Han är värd att uppmärksammas. Man kan förledas tro att han var en blåögt rusig käreksromantiker, långt ifrån. Han blandade sig i politiken, visade civilkurage och talade om kärleken på ett ganska oromantiskt vis.
Legenden berättar att kejsar Claudius behövde soldater och eftersom det var svårare att värva gifta män än ogifta förbjöd han unga män att gifa sig. Valentin menade att mänskans kallelse var att älska varandra och Gud. Äktenskapet ansåg Valentin var den tydligaste bilden för detta och därför upmanade han de unga paren att söka upp honom i hemlighet så att han kunde viga dem. Valentin visste att det han gjorde bara kunde sluta med döden för hans del. Men han ansåg att kärekens sak var värd att offra sig för.

I Singapore firas uppenbarligen Valentine day. Vi passerade nämligen en Presbyteriansk kyrka som hade en stor skylt med en slogan. En slogan som hade en udd mot det romantiska firadet. Love is not in the air - love is on the cross!
Love is not in the air - love is on the cross!
Det är inget lättbegripligt uttalande. Vad har Jesu kors med kärlek att göra - en rimlig fråga. Utifrån sett tycks hans död på korset bara vara ytterligare ett exempel på meningslös mänsklig grymhet, men I evangeliet som vi nyss hörde försäkrar Jesus lärjungarna att det måste ske; om vetekornet inte faller i marken och dör förblir det ett ensamt korn – men faller det i marken så ger det rik skörd.
Jesus påstår också att det var för detta han hade kommit; "just för denna stund har jag kommit", säger han. Annat på vägen var säkert vikigt men den slutgiltiga kärleksgärningen på korset, hans lidande, död och sedan uppståndelsen - det var för den stunden han kommit.

Kärlekens väg var för Jesus en väg till korset, till hans egen död. Det var inget som lärjungarna förstod eller ens ville höra talas om. Men Jesus visste att hela hans liv var tänkt som en käreksgåva – både hans tid bland medmänniskorna och den avslutande döden på korset. Han sa själv till lärjungarna långt innan han dog; Ingen har mer kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Han älskar oss och tar på sig den absoluta och yttersta död som var menad för oss. Kärekens väg för Jesus var ingen enkel väg.
Inte heller för oss är kärlekens väg den enklaste vägen.
Ordet passion på engelska avslöjar mer än det svenska begreppet. Ordet passion antyder att kärleken ofta innebär ett lidande - inte bara den obesvarade ungdomsförälskelsen är en en kärlek som kan innebära lidande, också den besvarade kan vara fylld av kamp och lidande.
- föräldraskapet, äktenskapet, vänskapen, i dessa ord ingår egreppet skapande som slutled. Det antyds att kärlek hör ihop med ett arbete, med viss ansträngning, med skapande. Ett visst lidande och ett visst skapande arbete kännetecknar alltså kärlekens väg, därför är den inte den enklaste.
Kärlekens väg kan dessutom vara farlig!
Vi säger att man grips av passion och kärlek. Vi hamnar i kärlekens grepp, som är ett hårt och ibland tvingande grepp. Den som grips av kärleken till någon eller något kan plötsligt vara beredd till uppoffringar som tycks obegripliga för den som inte delar passionen; Kärleken kan ruska tag i och förändra en människa på ett genomgripande sätt. Det är verkligen riskabelt att ge sig hän. Den som önskar ett lugnt och förutsägbart liv gör därför klokt i att hålla kärleken ifrån sig – men det går sällan; vi är skapade i kärlek och skapade till kärlek – vi kan inte leva utan kärlek.
Att gripas av kärleken kostar på!
Att låta kärleken få grepp om en kan betyda att man riskerar allt: berättelsen om Ester, som vi fick höra ett brottstycke av i den första läsningen, handlar bland annat om det.
Hon hade som judinna hamnat som drottning i ett främmande folk. Plötsligt var hennes eget folk, judarna, i fara och hon var den som hade möjlighet att vädja till Kungen om deras befrielse. Att lägga sig i kungens göranden och låtanden, också för en av hans hustrur, var förenat med dödsfara. Men det var ju för denna stund som hon var menad, just för detta uppdrag som hon hamnat där hon hamnat - kärleken tvingade henne att ta risken.

Det finns en gräslig sentens som jag hört några gånger på film, men också i verkligheten. Tack och lov oftast som ett skämt: A man's got to do what a man's got to do. - somligt måste man göra. Somligt är man ämnad för och kan inte komma undan. För Ester och för Jesus var det uppenbarligen så; kärleken tvingade dem att gå en väg som innebar risker, uppoffringar och lidande.

A man's got to do what a man's got to do. Astrid Lindgren uttryckte sig lite elegantare när hon skrev Bröderna Lejonhjärta. En av bröderna förklarar för den andre varför han måste ge sig ut på det farliga uppdraget, att gå i strid mot det onda, mot draken. Jo, förklarar han; somligt som är farligt måste man göra även om man är rädd. För om man inte gör det så är man ingenting, då är man bara en lort.

Vi är kallade att gå kärlekens väg!
Det är varje människas kallelse att gripas av kärleken och gå kärlekens väg. Eller för att använda Jesu ord - Det är för den stunden vi har kommit! Det är för den stunden vi är skapade och som vi i dopet blivit kallade till. När vi plötsligt ställs inför någon som behöver vår hjälp, när vi ställs inför en kamp som behöver kämpas – då är det den stunden som vi kommit för.
Det som berättelserna om Valentin och andra kristna före oss kan hjälpa oss med, är att upptäcka hur de utmaningarna, hur de ”stunderna” ser ut. Men inte bara det. Helgonberättelser handlar om hur kvinnor och män gått kärlekens väg före oss, hur de kämpat med sitt uppdrag och sig själva, men framförallt hur dessa kvinnor och män klarat av det svåra, stått ut med det svåra, därför att de gått nära Jesus. De har vandrat i hans fotspår, tätt inpå, eftersom de vet att han som själv är kärleken har vandrat kärlekens väg före oss – hela vägen.