Heliga Trefaldighets dag 2007

I Sverige hörde jag min då sexårige son få frågan av en kompis –Vad gör man i kyrkan? Nils svarade –Man sjunger lite å sedan säger pappa en massa konstiga ord.
Nils minns inte detta tillfälle, men självklart fastnade det hos mig; han hade ju delvis rätt. Självklart är det så. Här används konstiga ord som också vi vuxna kan tycka är krångliga. Ibland används orden i onödan, men ibland används de därför att de behövs – det finns helt enkelt inga bättre ord att använda.
Den här söndagen har ju två namn, och bägge namnen innehåller ord som måste kategoriseras till ”avdelningen konstiga ord”. Heliga Trefaldighets dag eller Missionsdagen är namnen. Både trefaldighet och mission är ord som kan tyckas obegripliga, men de säger något viktigt om den kristna tron. De berättar både något om vem Gud är och om vad Gud vill!

Ordet trefaldighet först. Det säger något om vem Gud är.
För det första – Gud är trefaldig – inte enfaldig. Det där är en ordlek som fungerar på svenska men kanske sämre på engelska. Poängen är i alla fall att Gud inte är ”enkel”. Det vi benämner Gud är inget banalt, enkelt eller okomplicerat att förstå sig på. Gud är inte lätt att begripa, beskriva, förklara – det outgrundliga ligger i Guds väsen. I en text hörde vi hur aposteln skriver: ”Vilka djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar”. Så har mänskligheten, så länge den kan minnas sin existen, uppfattat Gud som inte enfaldig och enkel utan som sammansatt och outgrundlig. Den kristna tron har lärt känna Gud som trefaldig – som uppenbarad och närvarande i den trefaldighet som ständigt nämns i böner och gudstjänst, som Fadern, Sonen och Anden.
Tre i en och en i tre, har teologerna sagt. Sådant tal gör det inte enklare att förstå Guds väsen men så är också Gud just mysterium.
Fadern beskrivs som skaparen, den som allt skapat kommer ur. Anden beskrivs som den kraft, livgivande och livsuppehållande genom vilket allt är skapat och Sonen, Gud som tagit fysisk gestalt, blivit människa för att rädda oss och på så sätt visa oss Guds sanna väsen som är kärlek. Fader, Son och Ande – tre personer men ändå en, den ende Guden, som aposteln skriver ”Ty av honom och genom honom och till honom är allting”.
En men ändå tre – hur går det här snurriga talet ihop? Vi säger att Gud är en enda och ändå talar vi om tre personer som är distinkta, d v s skillda från varandra, men som endast existerar tillsammans. Hur skall man förklara det? Ja, det är som solen, ljuset och värmen. Solen, ljuset och värmen hör ihop, men är ändå självständiga. Eller som nu när jag talar – luften, vibrationerna och orden. Tre självständiga delar som tillsammans utgör det märkliga som vi kallar tale eller sång.

Trefaldighet. Ett sätt att uttrycka Guds väsen, trots att vi vet att ingen beskrivning i världen kan göra Gud rättvisa. Kanske var det därför vi hörde att Gud avslöjade sitt namn för Mose vid den brinnande busken som ”Jag är”. Så enkelt; ”Jag är den jag är”. Kanske uttrycker namnet sanningen att Gud är själva ”varat”, existensen grund, ”altet”. Så avslöjade han sig för Mose. För oss har han också avslöjat sig genom att bli människor i Jesus Kristus – men trots det blir Gud svår att begripa.

Det andra ordet var mission. Det berättar om vad Gud vill och vad Gud gör.
Mission kanske är ett mindre konstigt ord om man också behärskar engelska; mission – uppdrag.
Det latinska grundordet missio betyder ”att sändas ut”, att bli ivägskickad. Därför säger det svenska ordet mission något viktigt om vad Gud vill och gör och vad det är att vara kristen. Att vara kristen är att vara är att vara utsänd av Gud. Det är att ha ett uppdrag och vara ivägskickad för att utföra det.
Men vad är det då för uppdrag vi fått, vad är det vi sänds ut för att göra?
Vill man vara riktigt enkel, nästan banal, så kan man sammanfatta vårt uppdrag i ett enda ord. Det ordet hör ihop med att Jesus sa: ”Ett enda bud ger jag er, att ni skall älska varandra”. Därför är vårt uppdrag helt enkelt att älska. Det låter kanske enkelt, men vi vet alla att enkelt är det inte.
Jesus ger oss ännu en ledtråd till hur vi skall förstå uppdraget. Han sa till sina lärjungar; ”Såsom Fadern har sänt mig, så sänder jag er”. Det vill säga att det uppdrag som Jesus fick av Fadern, det har också vi fått. I Lukasevangeliet säger Jesus att hans uppdrag är att ”förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda,” och ”att ge de förtryckta frihet” (Lukas 4:18f). Om det var hans uppdrag, då är det också vårt. Vilket magnifikt uppdrag, och vilket förtroende vi fått!

Idag firar vi Högmässa. Högmässa – hör ni att ordet missio finns med. Mässa – missio, d v s ”att sändas ut”. Ordet högmässa skulle alltså kunna översättas ”ett högtidligt utsändande”. Ja, med körens sång, många textläsningar, mycket psalmsång – hade vi haft pukor och trumpeter hade vi använt dem också – med allt detta vill vi understryka det högtidliga i att Gud sänder ut oss i världen för att bära vidare hans kärlek, för att fortsätta räcka befrielse åt människor.
Här i gudstjänsten utrustas vi, byggs upp, med psalmsång, musik, bön, bibelläsning och gemenskap. Nattvarden, själva mässan, blir den tydligaste bilden att vi får ta emot näring av Gud; vi tar emot hans liv, hans förlåtelse och hans kraft för att kunna ge den vidare till andra.
När nattvarden är utdelad säger prästen avslutningsvis – Gå i Herrens frid! Det är sändningsord. Det skulle lika gärna kunna ha sagts –Gå ut i världen, ut i vardagen, och dela med er av det ni fått ta emot av Gud. Gå och ge kärlek, frid och försoning vidare! Så skulle man kunna ha sagt, för det är vad som menas.

Därför är varje gudstjänst oavslutad. Välsignelsen och den sista gemensamma psalmen är egentligen inte slutet på gudstjänsten, det är början på fortsättningen, det är den gemensamma sändningen ut i vardagen. För att göra det tydligt så avslutas gudstjänsten i dag med kraftfull, gemensam psalmsång. Tillsammans med kören vandrar vi lovsjungande ut för att möta vardagen. Vi sänds ut i den treenige gudens namn, vi sänds ut för att utföra det uppdrag, den mission, som Gud gett oss – att alltmer älska varandra.

I Jesu namn