3:e söndagen i påsktiden 2008

Det är tvära kast mellan bilderna av Jesus i påsktiden. För två veckor sedan användes bilden av Jesus som det felfria påskalammet som offrades för vår skull. Varje söndag sjunger vi därför ”O Guds Lamm som borttager världens synder – förbarma dig över oss”. Men nu plötsligt framställs Jesus som herde istället – den gode herden, han som känner sina får och som gör allt för att leda dem till säkerhet.

Båda bilderna – Jesus som offerlammet och som den gode herden har levt sida vid sida sedan kyrkans allra första tid.

Jag tror att jag redan förra året berättade att en av de allra första bilderna på Jesus som man hittat nedklottrad i katakomberna i Rom är just en bild föreställande en herde med ett får över axlarna.

Det är en vacker och idyllisk bild. En bild som hör ihop med den psaltarpsalm som vi sjöng nyss, den om att Herren är min Herde, han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Det är verkligen en idyllisk skildring av vårt liv med Gud, av lammens enkla liv med herden – men det är en falsk idyll. Att leda en fårskock är inget enkelt jobb – varken för fåraherden eller för herden Jesus. Både en skock får och en skock människor är egensinniga varelser som går sin egen väg, som mot bättre vetande trasslar in sig i snårigheter, går vilse, ger sig iväg på stenigare och brantare partier än de klarar av – kort sagt – det är inte lätt att leda en grupp fårskallar. Egensinniga, bångstyriga och inte alltid medvetna om sitt eget bästa – det kan man åtminstone säga att vi människor har gemensamt med en fårskock.

Men nu skall vi inte titta för noga på fåren. Söndagen har länge kallats herdesöndagen, inte fårsöndagen, så det är herden som står i centrum, det är herdens uppdrag som är det viktiga, och herdens uppdrag är att leda fåren framåt. Se till att fåren kommer rätt, till vatten där de finner ro.

Vi längtar nog alla efter att få ro och frid. Kanske är den 23:e psaltarpsalmen så älskad eftersom den formulerar denna längtan efter ro, efter en tillfredställande vila. Den uttrycker vår gemensamma förhoppning om ett gott liv – ett liv där Guds nåd och överflöd är tydligt.

Denna inre längtan efter ro och ett gott liv är en drivkraft som får människor att följa de vägar som tycks leda till ro. Ja, för många, särkilt när man är ung, så är livet en jakt efter ro och lycka. Man prövar olika vägar, lyssnar på olika herdar och hoppas att man till slut skall komma rätt – komma till en plats där man finner ro. Lite banalt kan man säga att det finns olika sorters herdar, vars starka rop många av fåren vill följa. En av herdarna kanske heter konsumism, en annan herde kanske heter rikedom, en tredje herde kanske heter kändisskap, en fjärde heter ..., ja, det finns många herdar och röster som lockar.

På andra ställen i bibeln varnas det för falska herdar. Det är herdar som inte bryr sig om fåren, herdar som bara utför sitt uppdrag för att de får betalt – för att de får något ut av det själva. Men den gode herden kallar och leder sina får därför att han älskar dem – så enkelt, han är deras herde för att han vill dem väl. Inga baktankar.

De så kallade ”herdar” som jag nämnde förut; välfärd, konsumtion, framgång, rikedom och annat som lockar och ropar på oss, ger sällan ro. De skulle kunna klassificeras som just falska herdar. Jag får stöd i det här påståendet av Staffan Burenstam Linder, han var professor i ekonomi på 60-talet och handelsminister i Sverige på 70-talet. Burenstam Linder skrev en bok för 40 år sedan som nu kommit i nytryck; Den rastlösa välfärdsmänniskan. Han upptäckte, redan för 40 år sedan att ökad materiell välfärd, ökad konsumism, ökad framgång inte ledde till ro och frid, utan tvärtom. Till större stress – till ett rastlöst liv. Han menar att alla våra strävanden efter materiell välfärd och framgång ger en situation där tiden är den största bristvaran och det mest dyrbara. Vi försöker därför att utnyttja tiden maximalt, pressa in så mycket som möjligt på vår dyrbara tid, med resultatet att vi upplever ännu mer stress och ännu större rastlöshet. Burenstam-Linder var en profet! Han skrev allt detta före mobiltelefoner, e-mail och persondatorer. Hans 40 år gamla bok är mer aktuell än någonsin. Idag heter herdarna som fåren följer oftare välfärd, framgång, kändisskap än Jesus. Och även vi, vi som ändå är här idag, vi som uppenbart har kommit för att lyssna till herden Jesus – också vi lockas av ropen från de falska herdarna – det är omöjligt att undgå de höga lockropen. Jesu rop är mer lågmälda. Därför kan de vara svårare att uppfatta.

Vi är kallade i dopet att följa herden Jesus. Vi har miljontals trovärdiga vittnen till att om vi följer honom så leds vi till ro och vila. Jesus säger i dagens evangelium; ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand”.

Mina får lyssnar till min röst – säger han. Men, var hör vi hans röst om den är så lågmäld? Jo, vi hör den i allt det kärleksfulla som möter oss, vi hör den i all ärlig omsorg om oss som vi möter. Och rent konkret har kyrkan satt herdens röst, hans tilltal, i centrum för varje gudstjänst. Vi ställer oss alltid upp och lyssnar till evangeliet – Jesu egna ord, herdens röst. Evangeliet är alltid en berättelse om Jesu liv där hans egen röst får höras. När evangeliet läses så står vi upp och lyssnar på vår herde. Sedan kan man gott sätta sig ned igen, för då har man hört det viktigaste, sedan blir det bara en predikan. Att vi står upp under nattvardsbönen har att göra med samma idé – där, mitt i firandet, är de allra viktigaste Jesusorden inklämda i en bön. Jesus, vår herde, har nämligen sagt; ”tag och ät, detta är min kropp...” och ”tag och drick, detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många” (Mark 14:22ff). Då talar vår herde till oss och berättar för oss om några av de hemligheter som leder oss till gröna ängar, till källor där vi finner ro. Det är dit vi ofta längtar, till ett liv i överflödande glädje och kärlek, och vi kan lita på att den gode herden, Jesus Kristus, för oss dit. I Jesus namn. Amen